sportslig, adj. -t -a, korrekt, juste; sport-; ett sportsligt uppträdande; ha en s. chans, O-, anger motsatta egenskaper till dem som anges i efterleden; utgör en negativ förstärkning av efterleden; omänsklig; odjur.

måndag 30 juni 2014

"We have yet to see where the girls can be"

De senaste dagarna har den här reklamfilmen från Always delats flitigt över hela internet:



Det må vara lite amerikanskt cheesy och sentimentalt men poängen är tydlig och viktig. Vilka värderingar och förmågor man låter tjejer veta att de har kommer såklart senare visa sig i andra skeden i livet och sedan påverka vad de kan, vågar och vill ta sig för.

Därför är det som idrottande tjej så fantastiskt att få se sånt här:

BUCHANAN On Air - Ep 3 | Progression of womens BMX & World Cup #3 Papendal a BMX Racing video by Buchanen

Det är helt avsnuttifierat, helt utan ursäkter i form av de utseendefixeringar eller mjuka och gulliga värden som så ofta får rama in tjejers idrottande. Istället är det proffsigt, respektfullt och imponerande. Det pratas om aggressiv och utmanande körning, tekniska förmågor och vinnarskallar, hur snabba och orädda de är. BARA. Inte mellan familjereportage, inzoomningar på svettiga klyftor i slo-mo eller pussar från mer kända pojkvänner.

Som tjej är man så extremt svältfödd på den där typen av idrottsliga förebilder och sportmedia att jag varje gång jag snubblar över något liknande får en klump i bröstet av längtan, oberoende av sport, eftersom det väcker så mycket känslor av att vara kapabel, att kunna, att vilja, att respekteras, att äntligen äntligen kanske FÅ VARA MED, om så bara på ett hörn.

När man börjar fundera på hur den typen av förändringar som den första filmen vill visa skulle påverka en generation av småtjejer, och vad som skulle hända om de fick förebilder som bmx-tjejerna i den andra filmen inser man ganska snart vidden av det här. Vad som skulle hända med idrotten och samhället i stort om de fick lära sig att springa ifrån killarna på skolgymnastiken istället för att springa så långsamt att man inte blir svettig så man inte riskerar att bli mindre snygg. Det är svindlande. Det är så mycket förlorad kapacitet nu.

Nåväl.

Apropå bmx, så var jag förbi svenska cupen i älvsjö i just bmx i helgen. Det var otippat nog en sport med en jättestor andel tjejer ända från fem-sexårsåldern upp till kanske fjorton år. De tävlade i samma klasser som jämnåriga killar och hävdade sig jättebra. Så otroligt mäktigt att se. Jag hoppas innerligt att de alla kommer fortsätta sina karriärer.

torsdag 26 juni 2014

Tight spurt

Jag följer Sandra Erikssons tävlande lite grann på www eftersom hon är stört snabb = mäktig och dessutom ofta rolig, vilket tråkigt nog är sådant man inte så ofta ser hos olympiers offentliga persona och därför alltid är intressant.
Häromdagen sprang hon race i Finland, finska kvällstidningen Iltalehti rapporterade om det på följande vis:







Och då kanske ni antingen tänker "vadihelvvvvvv?????" eller så tänker ni att det där var ju visserligen lite konstiga bildval men det är säkert en relevant och spännande rapportering i övrigt, för något annat vore ju helt orimligt!

Då kan jag till er som tvivlar dela med mig av en ungefärlig översättning av ALL text som fanns i artikeln, efter rubriken "Tight passform i Åbo"(hrm......):

- Åbo har återigen visat på blåvit kvinnlig skönhet
- Tjejerna är startklara
- Sanna Nygård kommer från Vasa
- Lotta Harala har en vacker solbränna
- Elisa Leinonen har en bra kroppsform
- Hanna-Maari Latvala har en riktigt tight kropp
- Sandra Eriksson visade fotograferna sevärdheter

Det var alltså ALLT. Hela "artikeln". Kan ej betona detta tillräckligt. Det är inte bara några plumpa bildtexter, det är allt som fanns att säga om dessa elitidrottare på världsnivå.

Låt mig sammanfatta - vi vet nu alltså att de tävlande har tight kropp, vacker färg pga solbränna och bra rumpor som är värda att titta en gång extra på. Tack för de upplysningarna. Ingenstans får vi tyvärr veta något om själva loppet, vilket man annars skulle kunna tycka vore relevant i en rapportering från..... ett lopp.....?!

Men givetvis är det ingen skillnad på hur man behandlar, respekterar, värderar eller ser på manlig och kvinnlig idrott....


tisdag 24 juni 2014

Farligt många kärringar


Sveriges minsta nyhetssida för cykel (men av sin egen beskrivning att döma den med mest hybris? Samt den som enligt dem själva är sidan vars "främsta målsättning är att tillställa besökarna trovärdig och objektiv information" vilket obviously leder till det mest episka i halsen fastnade skrattet på väldigt länge...) med chefred Per Edgren i täten blev tydligen livrädda när det blev kvinnlig majoritet i förbundsstyrelsen tidigare i år. Man undrar vad som ska hända?? Kommer alla cyklar i elitverksamheten tvångsbytas mot PONNYS????? Säkerligen.

Jämställdheten har som vanligt inte gått för långt, och i nya numret av Bicycling har jag en krönika på temat. Ut & köp & läs!

Idag skrev Hanna Pee ett inlägg på temat hur man, när man är den som ofta påtalar problematik, ofta anklagas för att vara lättkränkt och/eller se problem i onödan istället för att ba va lite easygoing och kul. Hon förklarar det väldigt bra:

"Låt säga att en rasifierad person säger till mig att hon inte tycker det är okej att jag tar på hennes hår. En annan person tar illa upp av ett skämt jag drog som anspelade på våldtäkt.
Att kalla personerna lättkränkta är helt enkelt ett sätt att avsäga sig allt ansvar och flytta fokus på att de andra har fel, inte jag.
Och det är ju skönt. För att rannsaka sig själv är jobbigt. Att inse sig ha fel, behöva tänka, ompröva sin moral och ändra sig.
För vad är alternativet? Att låta världen fortgå som den alltid gjort? Där rasifierade ses som exotiskt allmängods, har svårare att få jobb, bostad och mördas på helt rasistiska grunder. Ett samhälle där våldtäktskultur fortsätter vara något som finns i skojiga skämt, låtar och till och med i rättväsendet. Våldtagen? Ha! Ha! Skulle inte tro det! Han fattade ju inte! Sex är kul! Speciellt när frugan ännu en gång klagat på huvudvärk! Jajamensan då ska hon få va hon tål!
Att reagera på orättvisor är aldrig att vara lättkränkt – tvärtom handlar det helt enkelt om att kunna lägga ihop två och två."

För att sedan parafrasera hennes exempel till relevanta för den här bloggen:

Vad innebär det att i princip all mediebevakning av idrott görs av, för och om män? Kan det t.ex. få konsekvenser i form av brist på kvinnliga förebilder? Gör det någonting med hur vi ser på vilka som är kompetenta idrottare och inte? Vilka prestationer som räknas?

Eller vad innebär det att Halmstad CK tar sig rätten att "straffa" damcyklisterna genom indragen tävlingsklass när de hävdar sina lika rättigheter? Vad säger det om var verksamheten anser att damcyklingen hör hemma? Och vad får DET för konsekvenser? Rättfärdigar det för andra klubbar att göra samma sak?

Och vad gör det med kvinnliga idrottare när de märker att deras manliga kompisar inte reagerar på att de behandlas annorlunda? Hur påverkar det barnen när den tolvåriga killen firas stort för sin seger medan hans jämngamla tjejkompis viftas förbi i förbifarten? Eller när till och med världens mest framgångsrika idrottskvinnor måste göra utvik för att få ihop till hyran med manliga lever som kungar?

Allting handlar ju om att tänka ett steg längre, att analysera sin omvärld och att se strukturer. Det kan vara jobbigt, jag vet, men det är vad det innebär att vara en tänkande människa. Att besitta förmågan till grundläggande matematik och analys är däremot inte detsamma som att vara lättkränkt eller leta problem utan bara att vara modig nog att se dem. Förhoppningsvis inser man då att man inte heller har något annat val, rent moraliskt sett, än att också uppmärksamma dem.