sportslig, adj. -t -a, korrekt, juste; sport-; ett sportsligt uppträdande; ha en s. chans, O-, anger motsatta egenskaper till dem som anges i efterleden; utgör en negativ förstärkning av efterleden; omänsklig; odjur.

tisdag 28 oktober 2014

Dags för löneförhandlingar

Har ni sett att BBC sammanställt prispengar för 51 av de stora sporternas internationella tävlingar?

Här finns hela listan: Prize money in sports

Som vanligt flyttas man till något jurrasic park-konvent eftersom 1. i vilken annan tidsålder skulle den där typen av olika lön för lika arbete vara ok, och 2. det är så absurt att det omöjligen går att ta på större allvar än comic-con.

Tyvärr är det dock sant, här kan man se gräddan:



Kul liv, kämpa sporten.

Däremot kan man se att många yngre idrotter som snowboard och triathlon verkar vara mer jämlika vilket såklart är positivt, även om det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas större ojämlikheter längre ner i arrangemangsrangordningen än de världscuper & dyl som listas av BBC.

Till exempel ser man att världscupen i mountainbike i BBC's lista betalar lika för segrar, oavsett kön, men när det anordnas internationella tävlingar utanför världscupen har internationella cykelförbundet UCI en egen regel som godkänner lägre summor för kvinnor, något som tyvärr även svenska cykelförbundet SCF valt att acceptera, godkänna och hålla vid liv när de vid de svenska internationella tävlingarna 2015 ger damerna en rejäl hacka mindre. Det avspeglar sig naturligtvis ännu ett steg ner, på nationell nivå, och så hålls en oacceptabel diskriminering vid liv år efter år. Trist, gammalmodigt och pinsamt, och förekommer tyvärr inom många sporter. Oviljan till förändring är ofta imponerande, inom få andra områden i världen går folk lika högljutt och aktivt ut med att de motarbetar jämställdhet så målmedvetet och passionerat som inom sporten.

När en vän till mig nyligen hade en diskussion om detta fick hon höra det gamla hederliga snarkargumentet att damidrott helt enkelt bara är för tråkig, om tjejerna gjorde sig själva lite mer spännande/intressanta/kul så skulle det minsann jämnas ut av sig självt. Har vi hört det förut? Ja! Det HAR VI!

Tyvärr är det ju dessvärre inte så att det, förutom de länkade argumenten, är nivån av skrattfest som en klass inom idrott bjuder på som är den springande punkten i det här. Om det vore det skulle det rimligtvis vara så att det var könsoberoende och snarare skillnader mellan olika idrotter, där kvinnor inom vissa idrotter fick mer än män, och tvärtom, beroende på kravprofil. Men så är det som bekant inte.

Istället är det tråkigt nog så enkelt att man som sittandes på maktposition inom idrotten faktiskt måste ta sitt ansvar som en vettig och rimlig människa i vilket det ingår att 1. inte diskriminera och undervärdera folk pga kön/ursprung/utseende/sexuell läggning osv, samt 2. inse att man inte kan skylla på regler, andra människor eller tankspriddhet när man inte lyckas med detta. Kanske måste man istället VARJE gång ett beslut tas tänka igenom på vilka grunder det tagits. Det kräver lite engagemang, men det bör idrottsrörelsen klara av. Trots allt har lathet aldrig varit gynnsamt i idrottssammanhang.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar